ADHD-medicinering och hjärt-kärlrisk – vad visar de svenska studierna?

ADHD-läkemedel används ofta under många år. Samtidigt vet vi att flera av läkemedlen kan höja puls och blodtryck något.

En viktig fråga är därför vad som händer på längre sikt:

Ökar långvarig behandling risken för hjärt-kärlsjukdom?

Två stora svenska registerstudier hjälper till att sätta riskerna i perspektiv.

Längre behandling kopplades till högre risk för hjärt-kärlsjukdom

I en stor svensk studie publicerad i JAMA Psychiatry följde forskarna 278 027 personer med ADHD, i åldrarna 6–64 år och uppföljningstiden var upp till 14 år.

Jämfört med personer som inte hade använt ADHD-läkemedel såg forskarna ingen tydlig riskökning under det första året. Vid längre användning blev sambandet däremot tydligare.

För personer med mer än fem års sammanlagd behandling var den relativa risken ungefär 20 procent högre.

Sambandet var tydligast för högt blodtryck och sjukdomar i artärerna.

Men det betyder inte att ADHD-läkemedel har visats orsaka 20 procent fler hjärt-kärlsjukdomar.

Varför kan man inte säga att medicinen var orsaken?

Studien var en observationsstudie, inte en randomiserad läkemedelsprövning.

Personer som använder ADHD-läkemedel under många år kan skilja sig från personer som inte gör det.

Forskarna försökte ta hänsyn till många sådana skillnader, men registerstudier kan aldrig helt utesluta att andra faktorer påverkar resultatet.

Hur stor är risken egentligen?

Det är också viktigt att skilja mellan relativ och absolut risk.

En procentuell riskökning kan låta dramatisk, men hur viktig den är för den enskilda personen beror på hur stor risken var från början.

För en ung person utan andra riskfaktorer är den absoluta risken för allvarlig hjärt-kärlsjukdom låg.

För en äldre person med exempelvis högt blodtryck, rökning, diabetes eller annan hjärt-kärlsjukdom kan samma relativa riskökning få större betydelse.

Det är därför blodtryck, puls och övriga riskfaktorer behöver bedömas individuellt.

Men en annan svensk studie fann lägre dödlighet

Samma år publicerades en annan stor svensk studie i JAMA.

Den omfattade 148 578 personer som nyligen fått en ADHD-diagnos.

Forskarna jämförde personer som började med ADHD-läkemedel med personer som inte gjorde det och följde dem under två år.

Dödligheten var:

39,1 dödsfall per 10 000 personer bland dem som började läkemedelsbehandling.

48,1 per 10 000 personer bland dem som inte började behandling.

Det motsvarade ungefär 9 färre dödsfall per 10 000 personer under två år bland dem som började med ADHD-läkemedel.

Skillnaden drevs framför allt av färre dödsfall av så kallade onaturliga orsaker, exempelvis olyckor och suicid.

För dödsfall av naturliga orsaker, där bland annat hjärt-kärlsjukdom ingår, kunde forskarna inte visa någon statistiskt säkerställd skillnad.

Hur kan båda resultaten vara sanna?

Vid första anblick kan studierna verka motsägelsefulla.

Den ena finner ett samband mellan långvarig medicinering och högre risk för hjärt-kärlsjukdom.

Den andra finner lägre dödlighet bland personer som börjar ADHD-behandling.

ADHD-läkemedel kan potentiellt innebära både fördelar och risker.

Behandling kan exempelvis minska impulsivitet och andra ADHD-symtom och därigenom påverka risken för olyckor, suicidalt beteende och andra negativa konsekvenser.

Samtidigt kan vissa ADHD-läkemedel höja puls och blodtryck, vilket på lång sikt skulle kunna påverka hjärt-kärlrisken. Det ena utesluter alltså inte det andra.

Vad betyder detta för den som tar ADHD-medicin?

Resultaten är inte ett argument för att undvika ADHD-läkemedel.

Men de understryker betydelsen av att följa blodtryck och puls, särskilt vid långvarig behandling.

Andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom – exempelvis rökning, högt blodtryck, diabetes, övervikt och blodfetter – kan också vara viktiga att uppmärksamma.

För den enskilda patienten handlar beslutet därför om en avvägning mellan behandlingens nytta och möjliga risker, något som man egentligen alltid gör inom sjukvården.

Studie 1: Zhang L, et al. Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Medications and Long-Term Risk of Cardiovascular Diseases. JAMA Psychiatry. 2024;81(2):178–187. PMID: 37991787.

Studie 2: Li L, et al. ADHD Pharmacotherapy and Mortality in Individuals With ADHD. JAMA. 2024;331(10):850–860. PMID: 38470385.

ADHD och magen – ny studie på 1,9 miljoner personer

Har personer med ADHD oftare problem med magen?

En ny forskningsöversikt har sammanställt 23 studier med totalt över 1,9 miljoner personer. Studierna omfattade både barn, ungdomar och vuxna.

Resultatet var tydligt: personer med ADHD hade oftare mag-tarmbesvär än personer utan ADHD.

Sambandet sågs bland annat för IBS (irritabel tarm), förstoppning, diarré, buksmärta och avföringsinkontinens.

Men varför skulle ADHD och magen hänga ihop?

Vi vet inte säkert, men det kan finnas flera förklaringar.

ADHD-mediciner kan påverka magen

En möjlig förklaring är läkemedelsbehandling.

ADHD-läkemedel kan ge mag-tarmbiverkningar som aptitförändringar, illamående, buksmärta, diarré eller förstoppning.

Men mediciner verkar inte kunna förklara hela sambandet. Magproblem har även rapporterats hos personer med ADHD som inte behandlas med läkemedel.

ADHD kan påverka vardagsrutiner

ADHD kan också påverka sådant som i sin tur påverkar magen.

Det kan handla om oregelbundna måltider, varierande kost, sömnproblem eller svårigheter att upprätthålla regelbundna rutiner.

En person som är starkt fokuserad på något annat kan också skjuta upp toalettbesök eller missa kroppens signaler om hunger, törst eller behov av att gå på toaletten.

Hos vissa barn kan sådana faktorer exempelvis bidra till problem med förstoppning.

Sensoriska skillnader kan spela roll

En annan möjlig pusselbit är hur kroppsliga signaler uppfattas.

En del personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har annorlunda sensorisk bearbetning. Det kan bland annat handla om hur tydligt man uppfattar signaler inifrån kroppen – exempelvis hunger, mättnad eller behov av att gå på toaletten.

Matens smak, lukt och konsistens kan också påverka vilka livsmedel man äter.

Och så finns kopplingen mellan hjärnan och tarmen

Tarmen och hjärnan kommunicerar kontinuerligt med varandra. Stress och psykisk belastning kan exempelvis påverka tarmens rörelser och hur starkt signaler från magen upplevs.

Det är särskilt relevant vid funktionella mag-tarmproblem som IBS, där samspelet mellan hjärna och tarm har stor betydelse.

Det finns också forskning om tarmbakterier och den så kallade tarm–hjärna-axeln vid ADHD. Det är ett intressant forskningsområde, men ännu finns inte tillräckliga belägg för att förändringar i tarmfloran förklarar sambandet mellan ADHD och magproblem.

Vad betyder resultaten?

Studien ger framför allt ett praktiskt budskap:

Magproblem verkar vara vanligare hos personer med ADHD och kan vara värda att fråga om i vården.

Studie: Blake S, Cannon H, Shantikumar S. The Association Between Attention-Deficit Hyperactivity Disorder and Gastrointestinal Symptoms: A Systematic Review and Meta-Analysis. Journal of Attention Disorders. 2026. PMID: 42722013.

ADHD-läkemedel och hjärtat – vad visar forskningen?

ADHD-läkemedel kan påverka puls och blodtryck. Det är välkänt för centralstimulerande läkemedel som metylfenidat och lisdexamfetamin.

Men gäller det även andra ADHD-läkemedel? Och hur stora är förändringarna egentligen?

En stor forskningsöversikt publicerad i The Lancet Psychiatry har jämfört olika ADHD-läkemedels effekter på blodtryck och puls hos både barn och vuxna.

Över 22 000 personer i randomiserade studier

Forskarna sammanställde 102 randomiserade studier med sammanlagt 13 315 barn och ungdomar och 9 387 vuxna.

Studierna omfattade bland annat metylfenidat, lisdexamfetamin, andra amfetaminpreparat, atomoxetin och guanfacin.

Forskarna jämförde hur läkemedlen påverkade blodtryck och puls.

En styrka är att analysen bygger på randomiserade studier. Det gör det lättare att avgöra om förändringarna faktiskt beror på läkemedlen.

Men det finns en viktig begränsning: studierna var korta. Den typiska uppföljningstiden var bara omkring sju veckor.

Blodtrycket ökade – men i genomsnitt ganska lite

Flera ADHD-läkemedel gav en liten ökning av blodtrycket jämfört med placebo.

Hos barn och ungdomar ökade det övre blodtrycket i genomsnitt med ungefär 1–2 mmHg, beroende på läkemedel. Det undre blodtrycket ökade också med omkring 2 mmHg för flera läkemedel.

Hos vuxna såg forskarna liknande förändringar. Metylfenidat ökade exempelvis det övre och undre blodtrycket med omkring 1,7 mmHg jämfört med placebo.

För den enskilda patienten är en sådan genomsnittlig förändring liten.

Men ett genomsnitt berättar inte hela historien. Vissa personer kan få större förändringar än andra.

Även pulsen ökade

Flera ADHD-läkemedel ökade också pulsen.

Hos barn och ungdomar handlade det i genomsnitt om några extra hjärtslag per minut. Atomoxetin ökade exempelvis pulsen med omkring 5–6 slag per minut jämfört med placebo, medan metylfenidat och lisdexamfetamin ökade pulsen med omkring 3-4 slag per minut.

Hos vuxna ökade metylfenidat och lisdexamfetamin pulsen med drygt 4-5 slag per minut.

Det är alltså mätbara förändringar, men de är i genomsnitt relativt små.

Inte bara centralstimulerande läkemedel

Ett särskilt intressant resultat var att förändringarna inte var begränsade till centralstimulerande läkemedel. Även atomoxetin och bupropion, som inte är centralstimulerande, ökade blodtryck och puls.

Forskarna fann inte stöd för att metylfenidat, lisdexamfetamin eller andra amfetaminpreparat generellt gav större sådana förändringar än atomoxetin. Det är viktigt eftersom diskussionen om hjärt-kärlpåverkan ofta framför allt handlar om centralstimulerande ADHD-läkemedel.

Guanfacin fungerar annorlunda

Guanfacin gav motsatt effekt.

I stället för att höja blodtryck och puls sänkte läkemedlet dem. Det betyder inte att guanfacin därför är ett ”bättre” ADHD-läkemedel för hjärtat. För lågt blodtryck och låg puls kan också ge problem, exempelvis yrsel och svimningskänsla.

Olika läkemedel påverkar helt enkelt cirkulationen på olika sätt.

Betyder detta att ADHD-läkemedel orsakar hjärt-kärlsjukdom?

Nej. Det är en viktig skillnad. Studien visar att flera ADHD-läkemedel kan förändra blodtryck och puls.

Den visar däremot inte att läkemedlen orsakar hjärtinfarkt, stroke eller annan allvarlig hjärt-kärlsjukdom.

För att besvara den frågan behövs andra typer av studier och betydligt längre uppföljning.

Den stora begränsningen: studierna var korta

Det här är kanske studiens viktigaste svaghet.

Den typiska randomiserade studien följde deltagarna i bara omkring sju veckor.

Endast fyra randomiserade studier gav information om effekter på medellång sikt, och det fanns inga randomiserade studier som kunde ge tillförlitliga svar om långtidseffekterna.

Vad betyder resultaten i praktiken?

Resultaten ger stöd för något som redan är viktigt i klinisk behandling: blodtryck och puls bör följas hos personer som använder ADHD-läkemedel.

Det gäller inte bara centralstimulerande läkemedel.

För de flesta är de genomsnittliga förändringarna små. Men människor reagerar olika, och därför är det den enskilda patientens blodtryck och puls som är viktigast.

Vad studien inte visar

Studien visar inte att ADHD-läkemedel generellt är farliga för hjärtat.

Den visar inte heller hur stor risken är för hjärtinfarkt, stroke eller andra allvarliga hjärt-kärlhändelser efter många års behandling.

Studie: Farhat LC, Lannes A, Del Giovane C, et al. Comparative cardiovascular safety of medications for attention-deficit hyperactivity disorder in children, adolescents, and adults: a systematic review and network meta-analysis. The Lancet Psychiatry. Publicerad online 6 april 2025; 12(5):355–365. PMID: 40203844.

Autism nivå 1, 2 eller 3 hos små barn – hur tillförlitliga är nivåerna?

I det amerikanska diagnossystemet DSM-5 kan autism beskrivas med tre nivåer utifrån hur mycket stöd personen bedöms behöva: nivå 1, 2 eller 3.

Men hur tillförlitliga är egentligen dessa nivåer? Kommer olika bedömningar fram till samma resultat?

En ny studie undersökte just detta.

49 små barn bedömdes på två sätt

Studien omfattade 49 barn mellan 16 och 31 månader. Fyra kliniker på doktorsnivå deltog i bedömningarna.

Varje barn genomgick både en autismutredning via telemedicin och en omfattande utredning på plats av två olika kliniker.

Forskargruppen hade tidigare undersökt samma barn och visat att själva autismdiagnosen hade mycket hög överensstämmelse mellan metoderna: bedömningarna stämde överens i 46 av 49 fall, eller 93,6 procent. Forskarna drog slutsatsen att den telemedicinska metoden kunde vara ett tillförlitligt verktyg för tidig autismdiagnostik hos små barn.

När forskarna nu undersökte vilken DSM-5-nivå barnen fick blev bilden annorlunda.

Svårare att avgöra nivå 1, 2 eller 3

DSM-5 bedömer stödbehov inom två områden: social kommunikation samt begränsade och repetitiva beteenden.

Överensstämmelsen om nivåerna var relativt låg inom båda områdena.

Det betyder att bedömarna kunde vara överens om huruvida barnet hade autism, men betydligt mindre överens om vilken nivå av stödbehov barnet skulle tilldelas.

Telemedicin verkar inte vara förklaringen

Det är viktigt att inte tolka resultatet som att autismutredning via telemedicin fungerade sämre.

I den nya studien fann forskarna ingen signifikant skillnad i nivåbedömning mellan telemedicin och bedömning på plats. Inte heller vilken kliniker eller vilket kliniskt team som gjorde bedömningen gav någon signifikant skillnad.

Tillsammans med den tidigare studiens höga diagnostiska överensstämmelse talar resultaten snarare för att själva indelningen i nivå 1, 2 och 3 kan vara svårare att göra konsekvent än autismdiagnosen i sig.

Vad betyder det?

En persons stödbehov är komplext och kan bedömas på olika sätt av olika kliniker, även om dessa är mycket erfarna i att diagnostisera autism.

Studien är dock liten och omfattar endast mycket unga barn. Resultaten kan därför inte automatiskt överföras till äldre barn, ungdomar eller vuxna.

Studien visar inte att autismdiagnostik är opålitlig. Den väcker snarare frågor om hur stor vikt vi bör lägga vid nivå 1, 2 eller 3.

En nivå bör därför inte ersätta en individuell beskrivning av personens styrkor, svårigheter och faktiska behov av stöd.

Källor

Morrier MJ, Schwartz AJ. DSM-5-TR Severity Levels for Autism Spectrum Disorder (ASD): Agreement Between Clinicians Using Telehealth and In-Person Assessment Procedures. Autism Research. 2026. PMID: 42625448.

Morrier MJ et al. Validation of an Enhanced Telehealth Platform for Toddlers at Increased Likelihood for a Diagnosis of Autism Spectrum Disorder (ASD). Journal of Autism and Developmental Disorders. 2024. PMID: 37740876.

När både förälder och barn har ADHD – kan behandling av föräldern hjälpa barnet?

ADHD är starkt ärftligt. Det är därför inte ovanligt att både ett barn och en förälder har ADHD.

Det kan också påverka behandlingen. Föräldrautbildning är en viktig del av behandlingen för yngre barn med ADHD, men för en förälder som själv har ADHD kan exempelvis planering, struktur och att konsekvent genomföra nya strategier vara svårare.

En ny randomiserad studie undersökte därför en intressant fråga: kan behandling av förälderns egen ADHD förbättra effekten av föräldrautbildning?

120 föräldrar med ADHD

Studien omfattade 120 föräldrar med ADHD och deras barn, som var mellan 3 och 8 år gamla.

Alla föräldrar fick en föräldrautbildning via telemedicin. Programmet var särskilt utformat för familjer där föräldern själv hade ADHD.

Hälften av föräldrarna fick dessutom först behandling med centralstimulerande ADHD-läkemedel, där dosen ställdes in innan föräldrautbildningen.

Forskarna kunde sedan jämföra grupperna.

Barnen förbättrades mer när förälderns ADHD också behandlades

Barnen förbättrades något mer när förälderns ADHD också behandlades. Skillnaden mellan grupperna var inte stor, men tillräcklig för att vara kliniskt intressant.

Även föräldrarna själva förbättrades mer i sina ADHD-symtom. De rapporterade dessutom vissa förbättringar i bland annat konsekvent disciplin och positivt föräldraskap.

Samtidigt förbättrades flera andra aspekter av föräldraskapet ungefär lika mycket i båda grupperna.

Varför är studien intressant?

Resultaten pekar på något som lätt kan missas när ett barn behandlas för ADHD: förälderns egen ADHD kan också ha betydelse för hur behandlingen fungerar.

En möjlig förklaring är att minskade ADHD-symtom hos föräldern gör det lättare att använda de strategier som lärs ut i föräldrautbildningen.

Vad kan vi säga?

Studien är intressant eftersom den var randomiserad. Det ger starkare stöd för ett orsakssamband än en vanlig observationsstudie.

Men den var relativt liten och resultaten behöver därför bekräftas i större studier och kan inte automatiskt överföras till alla familjer med ADHD.

Studien visar framför allt att när både förälder och barn har ADHD kan det vara värdefullt att se familjens behandling som en helhet.

Den visar däremot inte att en förälder bör ta ADHD-läkemedel för barnets skull, eller att behandling av föräldern kan ersätta behandling som barnet själv behöver.

Källa

Chronis-Tuscano, A., Bounoua, N., Danko, C.M., Almirall, D., Lui, J.H.L., Marschall, D., Taubin, D., Bui, H.N.T., Marsh, N.P., Efron, L., Dorfman, J., Lorenzo, N.E., Dvorsky, M., Bennett, I.M., Atabaki, S.M. and Robb, A.S. (2026), Treating parents with ADHD and their children (TPAC): a hybrid effectiveness-implementation, randomized controlled trial. J Child Psychol Psychiatr. https://doi.org/10.1111/jcpp.70222

Paracetamol under graviditeten – ökar det risken för ADHD eller autism?

Paracetamol under graviditeten – ökar det risken för ADHD eller autism?

Under flera år har studier rapporterat ett möjligt samband mellan användning av paracetamol under graviditeten och ADHD eller autism hos barnet. Det har förståeligt nog väckt oro.

Men det finns ett viktigt problem: ett samband betyder inte automatiskt att paracetamol är orsaken.

Två stora studier som jämfört syskon ger nu en mer lugnande bild.

En svensk studie med nästan 2,5 miljoner barn

I en stor svensk studie från 2024 följde forskarna nästan 2,5 miljoner barn.

I en vanlig analys såg man ett litet samband. Vid 10 års ålder hade 2,87 procent av barnen som exponerats för paracetamol under graviditeten fått en ADHD-diagnos, jämfört med 2,46 procent bland barn som inte exponerats. För autism var motsvarande siffror 1,53 respektive 1,33 procent.

Men forskarna gjorde sedan en viktig analys: de jämförde syskon inom samma familj, där paracetamol hade använts under den ena graviditeten men inte den andra.

Då försvann sambandet med både ADHD och autism.

Varför är syskonjämförelsen viktig?

En syskondesign minskar risken att gemensamma genetiska, sociala och familjerelaterade faktorer förklarar resultatet.

Personer som behöver paracetamol under graviditeten kan till exempel ha mer feber, infektioner, migrän eller annan smärta. Dessa och andra faktorer kan i sig vara kopplade till barnets utveckling.

Det kan därför se ut som att paracetamol ökar risken, trots att sambandet egentligen beror på andra faktorer.

En ny studie ger liknande resultat

En nyare studie från Hong Kong med över 120 000 barn använde också syskonjämförelser.

Även där försvann sambandet. Prenatal exponering för paracetamol var inte kopplad till ökad risk för vare sig ADHD eller autism när forskarna jämförde syskon.

Att två stora studier i olika populationer kommer fram till liknande resultat stärker slutsatsen.

Vad kan vi säga?

Studierna talar emot att användning av paracetamol under graviditeten skulle vara en orsak till ADHD eller autism.

Alla studier har sina svagheter och dessa två studier är observationsstudier, inte randomiserade läkemedelsstudier. Även syskon skiljer sig åt när det gäller graviditet, sjukdomar och andra exponeringar. Det kan också finnas fel i uppgifter om hur mycket paracetamol som faktiskt har använts.

Studierna visar inte heller att alla doser av paracetamol är riskfria under alla delar av graviditeten.

Resultaten säger något mer specifikt: det samband mellan paracetamol under graviditeten och ADHD eller autism som setts i tidigare observationsstudier verkar till stor del kunna förklaras av andra faktorer än paracetamolen i sig.

Det är också ett bra exempel på varför man behöver vara försiktig med rubriker om att något ”ökar risken” för ADHD eller autism.

En stor studie kan hitta ett statistiskt samband. Men för att förstå om något faktiskt är en möjlig orsak behöver vi också titta noga på hur studien är gjord.

Källor

Ahlqvist VH et al. JAMA. 2024. PMID: 38592388.

Luo S et al. JAMA Internal Medicine. 2026. PMID: 42371637.

Vi vill bli fler och söker intresserade psykologer!

Vi på Psykonline är stolta över att vara pionjärer inom digitala neuropsykiatriska utredningar. Som de första i branschen att erbjuda helt digitala utredningar, har vi banat väg för en mer tillgänglig och effektiv vård för våra patienter. Nu utökar vi vårt team och söker engagerade och kunniga psykologer med ett starkt intresse för neuropsykiatri och digitala lösningar inom psykiatri.

Vårt team består av erfarna psykologer och psykiatriker som tillsammans har byggt upp en stark kompetens. Vi arbetar via länk, vilket möjliggör en flexibel arbetsmiljö och en bredare räckvidd för att hjälpa patienter oavsett var de befinner sig.

Vi erbjuder:

• Möjlighet att arbeta på distans: Våra utredningar genomförs digitalt, vilket ger dig flexibilitet att arbeta från valfri plats.

• Stöd och utveckling: Du blir en del av ett kompetent team som erbjuder kontinuerlig support och möjlighet till professionell utveckling.

• Innovativ arbetsmiljö: Vi använder den senaste teknologin för att säkerställa att våra utredningar är av högsta kvalitet och att våra processer är smidiga och effektiva.

Vi söker dig som:

• Är legitimerad psykolog med erfarenhet eller stort intresse för neuropsykiatri.

• Har god kommunikationsförmåga och trivs med att arbeta digitalt.

• Är engagerad, noggrann och har en stark vilja att göra skillnad i patienters liv.

Om du är intresserad av att vara en del av vårt innovativa och växande team, kontakta oss på info@symphonia.se

Vi ser fram emot att höra från dig och diskutera hur du kan bli en viktig del av vår framtid inom digital neuropsykiatri.

Välkommen att forma framtidens vård tillsammans med oss!

Psykonlines nya utredningar kommer igång nu!

Sommaren är på gång och man kan nu skapa konto på Psykonline och påbörja en neuropsykiatrisk utredning för bara 15900kr.

Läs mer om våra tjänster och priser!