I det amerikanska diagnossystemet DSM-5 kan autism beskrivas med tre nivåer utifrån hur mycket stöd personen bedöms behöva: nivå 1, 2 eller 3.
Men hur tillförlitliga är egentligen dessa nivåer? Kommer olika bedömningar fram till samma resultat?
En ny studie undersökte just detta.
49 små barn bedömdes på två sätt
Studien omfattade 49 barn mellan 16 och 31 månader. Fyra kliniker på doktorsnivå deltog i bedömningarna.
Varje barn genomgick både en autismutredning via telemedicin och en omfattande utredning på plats av två olika kliniker.
Forskargruppen hade tidigare undersökt samma barn och visat att själva autismdiagnosen hade mycket hög överensstämmelse mellan metoderna: bedömningarna stämde överens i 46 av 49 fall, eller 93,6 procent. Forskarna drog slutsatsen att den telemedicinska metoden kunde vara ett tillförlitligt verktyg för tidig autismdiagnostik hos små barn.
När forskarna nu undersökte vilken DSM-5-nivå barnen fick blev bilden annorlunda.
Svårare att avgöra nivå 1, 2 eller 3
DSM-5 bedömer stödbehov inom två områden: social kommunikation samt begränsade och repetitiva beteenden.
Överensstämmelsen om nivåerna var relativt låg inom båda områdena.
Det betyder att bedömarna kunde vara överens om huruvida barnet hade autism, men betydligt mindre överens om vilken nivå av stödbehov barnet skulle tilldelas.
Telemedicin verkar inte vara förklaringen
Det är viktigt att inte tolka resultatet som att autismutredning via telemedicin fungerade sämre.
I den nya studien fann forskarna ingen signifikant skillnad i nivåbedömning mellan telemedicin och bedömning på plats. Inte heller vilken kliniker eller vilket kliniskt team som gjorde bedömningen gav någon signifikant skillnad.
Tillsammans med den tidigare studiens höga diagnostiska överensstämmelse talar resultaten snarare för att själva indelningen i nivå 1, 2 och 3 kan vara svårare att göra konsekvent än autismdiagnosen i sig.
Vad betyder det?
En persons stödbehov är komplext och kan bedömas på olika sätt av olika kliniker, även om dessa är mycket erfarna i att diagnostisera autism.
Studien är dock liten och omfattar endast mycket unga barn. Resultaten kan därför inte automatiskt överföras till äldre barn, ungdomar eller vuxna.
Studien visar inte att autismdiagnostik är opålitlig. Den väcker snarare frågor om hur stor vikt vi bör lägga vid nivå 1, 2 eller 3.
En nivå bör därför inte ersätta en individuell beskrivning av personens styrkor, svårigheter och faktiska behov av stöd.
Källor
Morrier MJ, Schwartz AJ. DSM-5-TR Severity Levels for Autism Spectrum Disorder (ASD): Agreement Between Clinicians Using Telehealth and In-Person Assessment Procedures. Autism Research. 2026. PMID: 42625448.
Morrier MJ et al. Validation of an Enhanced Telehealth Platform for Toddlers at Increased Likelihood for a Diagnosis of Autism Spectrum Disorder (ASD). Journal of Autism and Developmental Disorders. 2024. PMID: 37740876.